MissDiDi

Idag är dagen som var jobbig för ett år sedan, för ett år sedan ca kl 20.00 så lämnade Sotis oss med sorg och saknad. Han skulle igenteligen ha dött tidigare om jag inte hade varit så självisk och bara tänkte på mig och på hur mycket jag skulle lida när vi skulle bli tvunga att ta bort honom. Jag skulle ha tänkt på hur mycket han skulle få lida dom sista månaderna, men det gjorde jag inte. Men gjort är gjort det går inte att ändra på. Sotis han bli 20 år och 2 månader gammal precis på dagen då han är född den 16 maj. Ganska ironiskt att det blev just den 16.
Jag var själv hemma, dom övriga i familjen var i säter på någon evenimang.
Jag låg och kollade på tv med sotis på magen, han hade inte ätit druckit eller ens rört sig på hela dagen vi hade bestämt med en vetrinär att vi skulle ge han en spruta dagen där på. Men vi han inte så långt, Sotis kvädes till döds av antagligen vätska i lugorna som blev av att hans lever eller njure kolappsade jag kommer inte ihåg vilket av dom, på min mage och jag kunde inget göra för att lindra hans smärta. Samma dag begravde vi han vid ladan i en grop som pappa grävde dagen innan. Sotis dog inte fridfult men han fick en fridful plats att vila i.
Men jag är lite besviken på han för jag trode att han skulle komma och hälsa på ofta för då hade det inte varit lika jobbigt men det har bara varit någon gång som man har känt hans närvaro.
Men 3 veckor efter hans död så skaffade vi våran älskade Saga som är en han katt konstig nog, det är skönt att ha 2 katter men ingen av dom var som Sotis ingen av dom vill ens ligga länge på ens mage bara en stund, men Saga har väl inte tid att ligga en längre stund han har andra saker att göra. Men jag är glad att vi har Saga då känns allt mycket bättre